Nu får de också Nobels fredspris. Tjugo år efter Tjernobylkatastrofen har de lyckats få massmedia att glömma problemen med läckande radioaktivitet och komplexa miljögifter för att återgå till en enkel geocentrisk världsbild med sig själva som klimatdomptörer. Förstärkt av ärkebiskopens utfall på
DN Debatt leder klimatevangeliet enligt
Al Gore och IPCC tankarna till medeltidens okunnighet om naturen och till kyrkans fördömanden av Galileis kätterska syn på solsystemet. Att anpassa livet på Jorden till klimatförändringar och naturens lagar tycks vara lika svårt att acceptera för vissa makthavare nu som under medeltiden.
Men det är klart, den norska Nobelpriskommittén är visst politisk, inte vetenskaplig. Då
smäller det förstås högre med USA:s presidentkandidat och regeringarnas klimatpanel i FN, IPCC. I dagens medievärld kan man nog jämställa dessa regeringars opinionsbildande makt med kyrkans på medeltiden.
Forskare, som påpekar att klimatet förändras på solsystemets planeter oavsett vad människan gör,
misstänkliggörs alltså och deras argument ignoreras.
Det har till och med gått så långt att garvade journalister struntar i att orsak måste komma före verkan. Att koldioxidvariationerna har följt efter temperaturvariationerna i atmosfären under hundratusentals år borde leda till en viss medial skepsis mot att klimatet kan påverkas med mänskliga koldioxidutsläpp. Speciellt eftersom FN:s klimatpanel ska studera människans klimatpåverkan, inte världsrymdens (
"human induced climate change").
Dessbättre uppmärksammades tidsordningen senare i Ny Teknik 23/11 (av Lars Anders Karlberg). {Uppdatering}Ser inga grävande journalister mönstret? Atmosfärtemperaturen vände upp under 1970-talet efter tre decenniers nedgång. Kärnkraftsförespråkare varnade då för en ny istid. Men först 1988, efter Tjernobylkatastrofen, bildades IPCC med ett avgränsat fokus, mänsklig förstärkning av växthuseffekten genom utsläpp av fossil koldioxid.
Att måla upp klimatförändring som ett större hot mot livet på Jorden än radioaktiv smitta var en utmaning som skulle visa sig ta ett par decennier. Men nu vågar IPCC och ledande politiker tala om kärnkraften igen som lösningen på hotet med stort H,
klimathotet.
Energisparande och okomplicerad småsnålhet jämställs med miljövänlighet, som tidigare var komplex och svårförståelig. Den politiska makten förstärks med tilldelning av utsläppsrätter och med folkligt accepterade skatter. Företag och individer med stort behov av fossil energi blir syndabockar och måltavlor för trakasserier från fundamentalister.
Men människor som lider av klimatförändringarna får ingen uppmärksamhet. De får klara sig själva - liksom Vilhelm Mobergs Utvandrarna, som nog inte var de sista klimatflyktingarna.
Heder åt Volvo, som i DN markerar sin ståndpunkt och stabilt står fast vid svenskarnas uppfattning efter den massiva folkbildningen inför
kärnkraftsomröstningen 1980. Att en talesman för
IF METALL misstänkliggör Volvo och talar om
"pr-trick" är helt enligt mönstret i klimatdebatten.
